Vår vision

Vår vision

Vår inkluderande vision –– hur allt startade

 

Vår grundare har varit lärare sedan 1973, forskat i visualiserande, konkretiserande metoder och alternativ pedagogik och använde sig själv av förtydligande och konkretiserande metoder i det pedagogiska och specialpedagogiska arbetet. Alternativa arbetssätt hjälpte särskilt elever som upplevde socialt utanförskap, hade avvikande behov eller behövde konkretiserande stöd för att förstå kunskaperna och för att uttrycka sig. Vissa metoder härstammade från tidig forskning i USA (bl.a. R. Larsen, St. Paul, Minneapolis).

 

På 70 - och 80 - talen kände få till att många elevers specifika avvikelser kunde utgå från en bakomliggande autismproblematik. Man hade börjat uppmärksamma kombinationen ”utvecklingsstörning och autism” men inte att högfungerande unga kunde ha autism. Pedagogiken kunde appliceras i flera sammanhang, särskilt då elever uppvisade andra typer av bemötande än de traditionella. Grundaren har haft möjlighet att också arbeta utomlands med målgrupper som uppvisar särskilda behov.

Det framstod allt tydligare, att det i samhället saknades ett kombinerat huvudmannamässigt gränsöverskridande samspel mellan skola (utbildning) och ungas behov av social träning, som på ett säkrare sätt skulle minska socialt utanförskap och gagna de ungas förmåga att bli helt självständiga.

 

Tidigt på 2000 – talet startade planerna att utforma två olika verksamheter - skola och social LSS verksamhet – som genom sin samverkande kompetens, effektivare skulle nå bättre effekter av de olika insatserna, än om de skulle verka parallellt, var för sig utan större samverkan. Målet för alla verksamheter är att vara så måluppfyllande som möjligt. Men insatser måste också bygga på effektivitet.

 

Vår tydliga målsättning har alltid varit att minska ett onödigt socialt utanförskap många högfungerande unga med autism och deras familjer känner av. Att utanförskapet är ett medvetet val är helt felaktigt. Ett socialt utanförskap kostar också samhället pengar.

När ett samhälle har många unga människor som står i kö för att tillhöra gruppen ”Socialt utanförskap” är det av stor vikt att så många som möjligt kan stöttas att välja en annan kö att stå i, t.ex. den för ”Social inkludering och självständighet”. Förr hade vi ett samhälle då färre levde i ett socialt utanförskap av samma orsaker som i dag vållar utanförskapet. I dag har vi många fler grupper i vårt samhälle som behöver hjälp att minska sitt sociala utanförskap, och därför blir det en kamp om vilken grupp som skall prioriteras.

 

Det finns nu organisationer i Sverige som uppmärksammar det sociala inkluderingsbehovet och som bygger upp samverkan mellan olika intresseorganisationer inom den sociala sektorn, men få tar det gränsöverskridande steget att utveckla samverkan mellan social träning och skola/utbildning på ett mer effektivt sätt. Samverkan fungerar dåligt på lägre organisatoriska nivåer i landet, eftersom nationella nivåer inte kräver samverkan.

 

 

Samverkan

 

Eftersom Sociala organ och Skola/utbildning inte samverkar på nationella nivåer och har samma tolkning av vad begreppet inkludering innebär för individen, är det svårt att få till en samverkan på kommunal organisatorisk nivå.

 

 

Vilken grupp har mest rätt till stöd?

 

Det finns självklara grupper som behöver hjälp med att förminska sitt utanförskap, och lättast att få hjälp har de stora grupperna med avikelser och de som samhället visuellt, lättast kan förstå. Personer med synlig nedsatt funktionell förmåga och de i socioekonomiskt utanförskap. Många misstolkningar finns kring fenomenet autism och många med autism har svårt att föra sin egen talan. Många har lätt för att vid ett första ögonkast dölja sina svårigheter.

 

Det allra viktigaste för högfungerande unga med autism är att få utbildning (nationell gymnasieskola) men att också få träna upp sina oövade sociala kompetenser. Kunde kombinationen tränas, skulle de flesta säkerställas social inkludering.

 

Meningen med våra verksamheter är att eleverna ska få en pedagogiskt anpassad undervisning för att klara de nationella kunskapsmålen i gymnasieskolan. Förr var det många som blev hänvisade till särskolan och upplevde stora besvikelser med detta. Det är så än i dag med vissa avvikelser. T.ex. att få en förkortad utbildning, att vara i skolan endast en dag i veckan, bäddar för en ofullkomlig skolgång som ger utanförskap.

 

Vi har i vår vision – i Funäsdalsmodellen - velat synliggöra hur viktigt det är att alla elevers kompetenser, både de som behövs i skolan och de som behövs socialt, tränas till sina fulla potentialer, samtidigt. ( Vygotskij, Bronfenbrenner, Maslow, Gardner) För att en ung person skall klara ett inkluderat och självständigt liv kan inte bara delar av helheten tränas eller utvecklas. Vi behöver två ben för att gå.

 

I ett samhällsekonomiskt perspektiv är det minst lika viktigt att träna inkludering – att hjälpa alla som potentiellt kan klara att leva självständigt måste ges möjligheten till att träna och utveckla sina potentialer, samt att stöttas till att få bättre utbildningsplattform och social träning för att kunna leva ett inkluderat liv. Det finns tillräckligt många som inte har potential att klara självständig inkludering, och som behöver resurser. Målgruppen ”högfungerande med autism” är inte lika stor som t.ex. målgruppen ”socioekonomiskt svaga”, men det finns därför ingen anledning att inte förstå målgruppens behov.

 

Internationellt, i olika delar av världen, är inkluderingsmålen tydligt uppmärksammade. De flesta länder har inte råd att ha onödigt handikappade medborgare som lever i utanförskap utan att vara inkluderade.

Vi kallar vår inkluderande metod för Funäsdalsmodellen. Arbetet med eleverna är långsiktigt och måste tränas och utformas över en längre tid för att de unga ska lyckas bli inkluderade. Förändringar uppnås inte över en natt.

Vår inkluderande vision:

 

Alla högfungerande unga med autism och/eller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar ska ges kvalitativa möjligheter till att leva ett självständigt och inkluderat liv.

Alla ska få utbildning efter önskemål, i kombination med social-och emotionell utvecklande träning. Allt för att högfungerande unga ska få en bättre livskvalité, uppnå självständighet samt bygga upp den utvecklingspotential de har.

 

Vi arbetar samhällsutvecklande utifrån tre huvudmål:

 

1. Vi tränar högfungerande ungdomar med olika autismspektrumdiagnoser, så att de lättare kan uppnå självständighet och bli inkluderade i samhället.

 

2. Vi hjälper till att synliggöra den enskildes potential, genom att successivt öka svårighetsgraden på träningen, så att maximala potentialer uppnås.

 

3. Vi arbetar upplysande, för att förbättra villkoren för högfungerande unga med autism. Det sker också genom att utveckla innovativa arbetsmodeller som parallellt följer internationell etablerad forskning. Vi vill lyfta fram att det finns utvecklande åtgärder och möjligheter att förändring för den enskilde och dennes familj.

 

De flesta högfungerande unga med autism har stor outnyttjad potential. Genom att sträva efter att höja varje persons individuella förutsättningar, kan många nå sin bästa kapacitet, som ökar möjligheterna till inkludering, att bli aktiva och produktiva delar av samhället och leva med bättre livskvalité.

 

Vi menar att högfungerande unga med autism, som lever i utanförskap, måste ges möjlighet att uppleva samma inkluderande självständighetsmål som andra unga, eller unga som lever i andra typer av utanförskap, men som är mål för ett utökat stöd. Samhällsmålet är att de flesta målgrupper ska nå en eftergymnasial utbildning, ett betalt arbete och eget boende.

 

Detta är bara genomförbart om alla får möjlighet att träna på att bli inkluderade genom att lära sig utnyttja sina potentialer på ett sätt som grundläggs i jämställdhets – och likabehandlingslagar, synliggjorda av både FN och EU.

 

Vi vill utveckla kunskapen i samhället om hur de är att vara högfungerande (normalbegåvad) och leva i utanförskap med autism och psykiatriska tilläggsdiagnoser och att det finns goda förutsättningar för individuella förbättringar. Det är därför mycket viktigt att ha rätt samverkande kompetens i samhället och att resurserna samverkar med varandra och används på ett effektivt sätt.

 

Det är viktigt för den enskilde, familjer, nätverk och för vårt samhälle att nationella myndigheter ger utrymme för nyskapande och lösningsorienterad utveckling.