Funäsdalsmodellen

Funäsdalsmodellen

Utvecklingsboendet är ett LSS §9:8-boende baserat på helårsaktiviteter.

Fjällbyns gymnasieskola är en nationellt fristående gymnasieskola.

 

Pedagogiskt smälter Fjällbyns Gymnasieskola och LSS-boendet samman.

 

Organisatoriskt är det dock åtskilda, men samverkar för att nå bästa möjliga individuella utvecklingsmöjligheter. Ungdomar i skolan och boendet märker mycket liten skillnad eftersom den pedagogiska helheten genomströmmar båda verksamheterna.

 

Vi jobbar aktivt med samverkan genom att se till att personalen i skolan och boendet samarbetar med eleverna/ungdomarnas individuella svårigheter i fokus. Personalen har noggranna överlämningar, fasta rutiner för att informera och rapportera avvikelser till varandra, samt chans att besöka varandras verksamheter.

 

 

Klarar målen

 

 

Genom samverkan och med assistans klarar våra elever av att slutföra sitt nationella gymnasieprogram omfattande 2500 poäng. Utöver detta tränar de också upp sina sociala förmågor i vårt utvecklingsboende så att de kan leva ett självständigt liv.

 

Många av våra elever flyttar till ett eget boende och fortsätter sina studier på högskola eller kvalificerade yrkesutbildningar efter ha slutat hos oss.

 

 

Vikten av att hitta sin egen drivkraft

 

 

Förmågan att skapa drivkraft i sitt eget liv kan vara svårt för högfungerande unga med autism. Svårigheten att vara sin egen ”chef”, driva sig framåt i den sociala djungeln, uppfattas som en hög mur. Att klara av att känna av vad som är rätt, bra, viktigt, nyttigt och så vidare är svårt, eftersom många saknar träning ut ett allmänperspektiv. Vad som är meningsfullt i ett allmänt perspektiv kan inte alltid förstås, eftersom det man själv uppfattar som meningsfullt är något helt annat. Det kan gälla en sådan tillsynes enkel sak som att planera sin dag och uppskatta tidsåtgången för enkla aktiviteter. Våra verksamheter bygger på att ge utrymme för att lyckas. Många har upplevt misslyckande under många år och till slut erbjudits att bli hemmasittande. Därför har de blivit håglösa och passiva, då de av egen kraft inte klarat av att hitta rätt väg ur labyrinten för att lyckas utan utformat sina egna vägar.

Våra verksamheter har ett dynamiskt samspel med varandra som ökar utvecklingstakten radikalt.

Någon lyckas i ett socialt sammanhang, genom en aktivitet eller idrott, kommer detta skolarbetet till del, och så lyckas man bättre också i skolan. Samma gäller omvänt, någon lyckas med något oförväntat i skolan vilket ger ringar på vattnet och motivationen att vara mer socialt engagerad stärks.

 

Att få pröva på olika aktiviteter och arbetssätt fungerar därför som en form av kartläggning för vilka metoder vi skall använda för att snabbast komma igång – alltid den unges bästa sätt.

Förmågan att så småningom mästra en situation skapar också säkerhet, glädje och bättre drivande förmåga. Tydlig kommunikation är viktig. Därför skapar vi möjligheter för visuella ”kunskapsrum” och lär ut ett flertal visuella tekniker som ökar personens egna kommunikativa och kognitiva förmåga.

 

Hantering av olika hjälpmedel som ett naturligt inslag kan öka självständigheten. Enkla former av tekniska redskap som ökar medvetenheten kring att hantera tid, kommunikation, olika omfång och omätbara värderingar - som oftast är känslomässigt styrda och reglerade - kan genom konkretisering, tydliggörande och visualisering utveckla utökade förståelser som hjälper självständighetsprocessen.

 

Om stödet är av visuell karaktär ökar tydligheten och informationen uppfattas och förstås bättre. Det är något som gäller universellt och är inte bara ett avgränsat fenomen. Alla skulle lyckas bättre. Det heter ju ”bildning”.

Högfungerande unga personer med autism har samma behov av att kunna förstå och uttrycka sig som alla andra, trots variationer som utvecklats till svårigheter och som uppfattas att motsatsen gäller.

Alla människor har behov av att fylla sin tid med meningsfulla och intressanta aktiviteter som ger stimulans, tillfredsställelse och bidrar till lärande och utveckling. De flesta lär och påverkas av varandra och av att finnas i en gemenskap.

 

Om någon väljer bort detta, betyder det inte att de inte vill – det betyder att de inte vet hur de ska göra.

Vi lär ut möjligheter och ser få återvändsgränder. Vi har nu arbetat med nuvarande former i över 10 år, logiska men fortfarande outvecklade på många håll. Vi har både kvalitativa och kvantitativa resultat som visar att våra arbetssätt ger individuell utveckling och resulterar i självständighet.

I och med att en ungdom lämnar oss, är det inte hugget i sten att allt kommer att förbli på det nya sättet. Samhället och familjen måste fortsätta att stödja eller förhindra regression.

 

Exempel på samverkande åtgärder i samhället

 

Ökad samverkan mellan försäkringskassa och arbetsförmedling och likartat synsätt över hela landet.

Förstå att en person som har lön med lönebidrag, är självförsörjande.

Skapa bättre förutsättningar för eftergymnasiala studier.

Ett säkert arbete ger de bästa färutsättningarna för varaktig självständighet.

 

Genom rädsla för att misslyckas, främst ekonomiskt, avstår många från eftergymnasiala studier med studielån. Om studierna tar längre tid, eller om utbildningen visar sig vara ett felval, kvarstår krav om direkt återbetalning och risk att hamna hos Kronofogden. Med funktionsnedsättning och utan inkomst är det svårt att återbetala. Risker och felmarginaler är större då en person har en klassificerad funktionsnedsättning. Många fler skulle studera om förhållandena var bättre och därmed öka sina möjligheter att kunna leva självständigt. Det är små justeringar som behöver göras. Det finns inga springpojksjobb, skomakarjobb eller jobb på cykelverkstäder längre.

 

Men det finns många arbeten i kommuner och inom statliga verk som kunde ges till personer med funktionsnedsättningar inom denna svårighet. Många högfungerande unga med autism, är mycket duktiga i att samla information och specialiserade inom data. Arbeten som bygger på olika digitala tekniker, informationstekniska lösningar, kopieringar m.m. skulle kunnat skötas av personer med autism. Det finns också många arbeten inom kommunala sektorn, t.ex. underhåll av bostäder och andra kommunala fastigheter och inrättningar (idrottshallar, hockeyrinkar, simhallar m.m.)

 

I livsmedelsbutiker och företag som utövar lagerhållning, finns också utrymmer för lönebidragsarbeten. Att ha en praktikplats i flera år utan möjlighet till en anställningsform, även om praktiken kan sötas med förbundna ögon, är inte självständighetsförverkligande eller motiverande. Efterhand skapas förutsättningar och motivation att bli helt självständig, så att det går att konkurrera på den öppna marknaden.

 

Samhället måste se dessa möjligheter istället för att skapa varaktiga och lite utvecklande livsstilar för personer som skulle kunnat fungera med hög självständighet. Bidragen är säkerhetsnät och skall inte tas bort för tidigt. I planen ligger målet, att bli självständig.

 

Olika funktionsnedsättningar eller anpassade åtgärder, t.ex. för invandrare, ska inte konkurrera med varandra. Däremot behöver olika problem olika strategier, individualiserade planer som leder till utvecklande mot självständighet och självförsörjning utan bidrag.