Diagnoser Variationer

Diagnoser/variationer

Autism/diagnoser/beteendevariationer

 

Olika autismspektrumtillstånd är av myndigheter betecknade som funktionsnedsättningar. Dock uppfattas skillnader i tolkningar mellan personer med autism som är högfungerande eller har en utvecklingsstörning. I huvudsak orsakar autism olika svårigheter (beteendevariationer i förhållande till andra jämnåriga i jämförelse), inom kognition (perception) och kommunikation som påverkar och komplicerar viktiga sammanhang, förståelser och tolkningar av olika begrepp och förändrar den sociala interaktionen.

 

Svårigheterna påverkar även efter hand förmågor inom social förståelse, t.ex. skapas en individuell tolkning av olika händelseförlopp som styrs av känslor; känsel, smaker, syn och hörselintryck etc. Variationerna skapar så småningom avvikelser och alienation som kan leda till ensamhet och isolering beroende på hur intensiva avvikelserna är. Att ha nedsatt föreställningsförmåga eller ha fått en brist på upplevelser, (vilket leder till snäva synsätt) ökar svårigheter att förstå olika upplevda sammanhang och skapar oförmåga till ett flexibelt tänkande och handlande hos alla människor. Det leder till stor stress för individen men också hos anhöriga efter hand som de otränade viktiga förmågorna blir mer urskiljbara i takt med att kraven ökar att ha olika kompetenser som jämnåriga utvecklat i en jämförelse.

 

Om felaktiga vanor utvecklas efter hand under många år och dominerar vardagen - vi kallar dem för ovanor, när variationerna är starkt avvikande - leder det ytterst till en form av ofrivillig isolering och ofta blir hemmet platsen för isoleringen, ”hemmasittandet”, vilket leder till förlorad skolgång. Den unge förlorar samtidigt social närhet till andra jämnåriga som normalt skulle gett dem träning i socialt utvecklande och kommunikation på ett naturligt sätt. Att förlora livsavgörande kognitiv och social utvecklande lärdom under stora delar av sitt liv, blir särskilt märkbar då de första frigörande och trevande självständighetsstegen måste tas. Den frigörande självständighetsutvecklingen är viktigast för oss, den som skapar socialt oberoende. Jämnåriga får den, men inte de unga som isolerar sig eller blir hemmasittande.

 

Att bli utesluten eller känna sig utesluten genom att ha en medveten eller omedveten oförmåga ger svår yttre och inre stress eller oro. Risken är överhängande att högfungerande unga med autism istället utvecklar psykiatriska tilläggsdiagnoser som kompensation för det man inte klarar av eller fått stöd för. Eller utvecklar ett undvikande eller utåtagerande beteende, som kan leda till ytterligare svårtolkade eller svårbearbetade tillstånd – det helt enkelt uppstår ytterligare typer av problem som inte fanns med i bilden från början som kräver ytterligare kompetens. Egentligen är det de olika tillstånd (se diagnoscirkel) som ligger ”ytterst”, som blir de synliga svårigheterna, som måste hjälpas och dämpas först, men som endast är symptom på andra obearbetade svårigheter (autism). T.ex. är det ofta psykiatriska tilläggssvårigheter som orsakar hemmasittandet, även om grundorsaken är autism.

 

Psykiatriska tilläggdiagnoser för personer inom spektrumen, är olika psykiatriska tillstånd för personer som inte är inom spektrumen. Men om högfungerande unga med autism skulle fått kompetensfullt stöd tidigare i livet, skulle troligtvis flera dominerande psykiatriska tilläggsdiagnoser aldrig utvecklats. Det ena leder till det andra.

 

I skolan känner många högfungerande elever med autism stress för sådant de inte lärt sig att hantera eller sådant som känns obehagligt. Många känner obehag som styrs av perceptionen. Det leder till att eleven har svårt att fungera i olika kollektiva situationer, exempelvis att vara i alltför stora eller växlande grupper, obehagliga eller starka ljud och ljusintryck, nya människor eller liknande. (Detta delvis för att den högfungerande unge med autism är otränad i att hantera något som uppfattas som obehagligt.

 

Det tar längre tid för en högfungerande ung person att lära sig tolerera obehaget i jämförelse med andra, som också kan känna obehag för samma sak. En del kan dock aldrig tolerera ett visst obehag, t.ex. höga ljudvolymer, viss typ av smaker osv). Problemen kan bli så dominanta att koncentrationen helt upphör. Stressnivån minimeras oftast om anpassningar görs och om de negativa förutsättningarna tränas - i mindre steg, successivt. Tillvänjning i små steg, är en nödvändighet. Bemötandet måste ske med ”fingertoppskänsla” och förståelse för att eleven skall utvecklas i positiv riktning och öka sin förmåga, vilket oftast är svårt. Dels eftersom alla problem är individuella men också för att anpassningen riskerar att permanentas.

 

Autismspektrumen tar sig unika uttryck i varje individ. Stor hänsyn måste därför tas till funktionsnedsättningens speciella karaktär hos varje person om insatserna ska lyckas. I våra miljöer har vi anpassat för alla möjliga perceptionsolikheter, skapat optimala förutsättningar för trygghet, minimaliserat riskmomenten. Vi låter det inte stanna där, utan hjälper eleverna att träna på sina problem, genom att efter hand ta bort eller förminska vissa givna förutsättningar. Jämför med hur en cirkusartist tränar in sitt program.

 

Det är viktigt att kartlägga varje persons förutsättningar, färdigheter och intressen eftersom det är nästan omöjligt att på förhand veta exakt vad som kommer att fungera. Utvecklingsplaner och åtgärdsprogram kan komma att revideras flera gånger, ibland tom dagligen och måste ge utrymme för omprövade eller utökade insatser, vilka måste sättas in på momangen. Målet för vårt arbete är att öka ungdomens outnyttjade eller tillbakatryckta förmågor. För att uppnå detta så använder vi oss av ett flertal olika arbetssätt och våra verksamheter är dagligen aktiva och beredda till nyansrika åtgärder (läs mer under Pedagogisk grund).