Pedagogisk grund

Pedagogisk grund i skolan

Inkludering är ingen passiv envägsprocess för individen och dennes familj, utan är i allra högsta grad en process som kräver delaktighet, insyn och samverkan för att öka potentialerna för att lyckas.

 

Fjällbyns Gymnasiekola arbetar med flera olika pedagogiska metoder för att på ett individuellt sätt kunna möta varje enskild ungdom. Stor vikt läggs på att finna bästa inlärningsmetod och bästa känslomässiga inlärningsstil, som passar den enskilde eleven, vid ett visst tillfälle eller under en viss period. Behoven kan vara vitt skiftande och förändras (utvecklas) över tid. Förklaringsmetoderna är oftast främst förtydligande på olika sätt – konkretiserande och visualiserande, vilket inte bara gynnar högfungerande elever med autism – det är metoder vi alla är beroende av i olika grad. I Fjällbyns Gymnasieskola återspeglas varje elevs individuella behov i deras olikheter och de är inte alltid åldersrelaterade.

 

Gymnasieskolans yttersta mål har alltid varit att alla elever som studerar i skolan, skall kunna leva inkluderade i samhället. Därför är det viktigt att klara samtliga kunskapsmål på programmet och uppnå minst 2500 studiepoäng, helst inom ramarna för normal studietakt. Hur det lyckas, beror naturligtvis på vilka svårigheter en elev bär på samt hur stora kunskapsluckor en elev har.

 

Riksgenomsnittet i Sverige är att 3 elever av 4 uppnår kunskapsmålen på tre år. I Fjällbyns Gymnasieskola uppnår de flesta elever studiemålen på tre år. De som önskar studera eftergymnasialt har gjort det, trots stor ekonomisk osäkerhet. En del som valt att studera eftergymnasialt har t.o.m. klarat komplicerade och omfattande högskolestudier. Många lever inkluderade i samhället, efter sina studier, dvs. de är självförsörjande.

För att alls kunna uppnå kunskapsmålen i skolan, måste alla kunskapsinnehåll förstås av eleven, då meningen är att kunna använda kunskaperna i det dagliga livet eller som en trampolin för fortsatta studier. Därför är det viktigt att sättet att undervisa, varierar (är flexibelt) och individualiseras. Konkretiserande förklaringsmetoder och anpassas och varieras efter elevens behov, under hela studietiden. Behoven kan växla.

 

 

Fyra ledande forskare och förebilder

 

Urie Bronfenbrenner (1917 – 2005), psykolog som intresserade sig för barns utveckling i familjen och i samhället. Hans teori kallas utvecklingsekologi. Den visar människans samspel mellan medfödda egenskaper och miljöer som människan lever i. Utvecklingen sker i samspel med omgivningen. Hans modell visar de system som omger individen där individen är i centrum.

Abraham Maslow (1908-1970) var en av våra största forskare kring motivation och han är mest känd för sin behovstrappa som kommit till nytta inom alla områden från försvarsmakt till reklamforskning. Det unika med Maslows forskning var att han försökte sammanfoga forskning från olika områden som berörde motivation medan forskare innan honom främst fokuserat på enskilda områden. Maslow var en av sin tids stora förespråkare för det humanistiska perspektivet och han trodde på en i grunden god människa med en medfödd uppgift, självförverkligande.

Howard Gardner (1943), Amerikansk psykolog och professor i kognitionsforskning och pedagogik vid Harvarduniversitetet sedan 1986. Gardner är mest känd för sin teori om multipel intelligens (the multiple intelligence theory, MI Theory); teorin om multipla intelligenser (theory of multiple intelligences). Han betraktas som en av 1900-talets ledande utvecklingspsykologer och pedagoger med sitt stora intresse för en pedagogik med inriktning på kreativitet och estetiska ämnen.

År 1983 gav han ut boken Frames of mind (svensk översättning: "De sju intelligenserna") där han mer utförligt än tidigare presenterade sin ståndpunkt att intelligens inte enbart är förmåga till problemlösning eller logiskt och verbalt tänkande, utan ett antal förmågor (eng: faculties, capacities, skills, powers) som finns i olika konstellationer (eng: combination or blend of skills) på många livsområden alltefter varje områdes krav och inriktning.

Lev Semjonovitj Vygotskij (1896 - 1934) var en rysk/sovjetisk psykolog, pedagog och filosof som har varit inflytelserik inom den moderna utvecklingspsykologin och pedagogiken.

Vygotskij var en pedagogisk teoretiker vars verk blev kända i västvärlden under 1960 – talet. Han lanserade idén om att mänsklig utveckling sker i samspel med individens omgivning i högre grad än att det är en oberoende individuell process. Särskilt intresserade han sig för skillnaden mellan vad individen kan lära sig på egen hand och vad individen kan lära sig tillsammans med en mer kompetent person. Denna nivåskillnad kallas för "den proximala utvecklingszonen" (ZPD). Beroende på i vilket sammanhang lärandet sker utvecklas individen antingen i sin faktiska utvecklingsnivå, eller i sin potentiella nivå, där den förra avser situationen när individen lär sig av egen kraft och den senare när en mer kompetent person vidgar lärandemöjligheterna.

Hur vi når målen i gymnasieskolan

Samtliga högfungerande elever som studerat vid Fjällbyns Gymnasieskola har och har haft diagnoser inom autism och andra neuropsykiatriska diagnoser. Alla har tillhört LSS personkrets 1 och haft rättighet till LSS insatser.

Därför har vi vid Fjällbyns Gymnasieskola valt att arbeta utifrån en konkretiserande och visualiserande pedagogik som i mycket bygger på Lev Vygotskijs och Howard Gardners synsätt. Detta grundar sig i vår övertygelse om att det finns flera olika sätt för alla människor att tillgodogöra sig kunskaper på. Kunskapsmålet må vara detsamma, men alla har sin egen väg dit.

Vad en ”konkretiserande och visualiserande pedagogik” innebär för oss vid Fjällbyns Gymnasieskola:

För samtliga kurser och delmoment görs visuella kurs- eller momentöversikter av vilka det tydligt framgår vilka mål som ska uppnås i kursen och/eller delmomentet, vilka typer av kunskaper eleverna förväntas förvärva, i vilken ordning saker kommer att studeras och hur delarna tillsammans kommer att bilda en helhet. Eleverna får dels se översikten som en animerad presentation, de får den i sin dator och som en utskrift de kan sätta i sin pärm om de vill.

 

Alla elever, särskilt de första åren, kommer inte ihåg genomgångar eller förstår inte rätt och kan inte reflektera över svåra sammanhang de aldrig hört talas om. Därför gör vi alltid återkopplingar, enskilt eller i grupp. Olika kunskaper kan också mer eller mindre lätt göras överskådliga. Elever som har stora kunskapsluckor, men som trots det är mycket intelligenta, har svårt att acceptera att de inte förstår eller kommer ihåg. I alla år har elever börjat förstå större sammanhang och öka motivationen. Men det sker oftast under senare delen av studietiden. Vi önskar att våra elever så tidigt som möjligt under studietiden, ökar sin egen drivkraft och lär sig hantera sin problematik. Därför är vi måna om att ge beröm för minsta lilla framsteg och inte i onödan konservera gamla egna uppfattningar som bygger på osäkerhet och oduglighet.

 

För respektive ämne, innebär en visualiserande pedagogik att vi arbetar aktivt med ämnesdidaktiska frågeställningar, det vill säga hur ett visst kunskapsinnehåll ska presenteras och tydliggöras, ibland på olika sätt för olika elever. Vi värderar med vilka motiv och av vilka skäl det kan göras på det ena eller andra sättet. Målet för ansträngningarna är att skapa nya tankemodeller och flödesscheman. Schematiska framställningar, simuleringar, studiebesök, analysmodeller, bilder och annat som för eleven blir förklarande, tydliggörande och meningsskapande.

 

De elevaktiva momenten och uppgifterna konstruerar vi på så vis att de innebär att eleven lärs sig och stöttas i att arbeta systematiskt, självständigt. Med visualiserande och verbala metoder om de är bättre för eleven. Att lära sig visuella strategier gynnar alla människors kunskapsinhämtning men i synnerhet våra elevers. Elevernas slutprodukt i ett delmoment eller en kurs kan vara en power point - presentation, ett PDF-dokument, ett bildseminarium, bildanalys, filmanalys eller motsvarande - en kombination av text, bild och ljud, som eleven kan få hjälp med, till att börja med, men som eleven utvecklar till en självständig vana i slutet av skoltiden. Traditionella prov finns också tillgängliga för att kvalitetssäkra med traditionella metoder.

 

Skolan har förhållandevis få elever men mycket hög medarbetartäthet, vilket gör att kvalitetssäkring för kvantitativa behov inte behövs eftersom vi kan kvalitetssäkra kunskapen på många andra kvalitativa sätt, som kan vara omöjliga att använda i större grupper. T.ex. känner varje medarbetare eleverna mycket väl, dagsläget men också de större sammanhangen, och oftast också deras vårdnadshavare.

 

Eleverna på skolan är utrustade med en egen dator. Varje lärandemiljö eller studiebesök när eleverna är utanför skolan ska dokumenteras med hjälp av kamera, intervjuer, inspelningar, anteckningar. Tanken är att eleverna alltid ska vara redo att fånga sekvenser, göra filmer eller stillbilder under ett studie – eller teaterbesök, ett föredrag eller motsvarande, som de kan använda till att bygga kunskap kring, eller för att visualisera eller presentera redan införskaffade kunskaper. Detta grundar sig att skolan (lokalen) inte allena är den enda kunskapsarena som eleverna ska möta i sin vardag.

 

Framåt i tiden, blir olika dokumentationer en portfolio över elevernas utveckling och synliggör och övertygar var och en om framsteg och den egna framgången. Resultat att ”ta på”.